vinter kom & gick

Sedan jag skrev senast så blev det vinter och sedan vår igen. Gick himla snabbt.
Så har jag jobbat i två veckor medans Otis och Dina varit sjuka sista veckan.
Och så har Dina lärt sig ställa sig upp utan stöd.

Saker kan gå så himla snabbt och gör det.
Som november, bara två bloggar på en månad, dåligt, har bara hänt en gång tidigare i alla fall ser jag.

Ganska skönt att jobba och alla är där nu i vårat team, vilket gör det roligare. När jag jobbade för ett år sedan var ju hälften pappalediga eller ute och reste mest hela tiden.

Idag har Otis och jag julpyntat, dvs en julstjärna, två tomtar och en adventsljusstake åkte fram, sen har vi inget mera pynt.
Får se om det blir en julgran i år.

back to work

Om lite mera än en vecka är jag tillbaka på jobbet. Lite dubbelt såklart, men oftast känns det inspirerande och ska bli kul. Så nu har jag speed träffat en bunt vänner som jag inte sett på År denna vecka, så himla kul, när man sitter där och skrattar och babblar så märker man att man saknat dem.

Är drabbad av håravfall just nu, något som händer mig varje höst, dock samtidigt som jag slutar amma, så denna höst är det på gränsen till lite läskigt tycker jag. Är det bara jag som är drabbad av det, höst kopplingen då?

Annars går vi mest och väntar på att facket ska ha förhandlat klart med min arbetsgivare så vi vet vad förslags erbjudande de kommer att ge oss, så att vi kan gå vidare i våra liv och ta några beslut.

Hoppas ni har det bra i det minst sagt varierande höstvädret!

Skåne

Vi är i Skåne den här veckan. Hälsar på hos farfar, kusinerna och idag ska vi till Malmö och hälsa på Cecilia. Vi kollar läget på ett hus också - men innan jag har fått ett erbjudande från arbetsgivaren min, så vet vi inte vad vi kan eller inte kan göra.

Medan Albin hade möte i Lund igår så in skaffade vi nya vintermössor.

snuviga är vi allihopa

Förkyld, men glad.

Otis har hostat hela veckan, så tung i bröstet så det piper och visslar, så vi har mer eller mindre varit instängda i lägenheten lika länge eftersom jag med varit däckad av förkylning jag med. Dina blir mest lite snuvig, men det går över på ett par dagar. Känner mig lite bättre idag dock. Jag ska åka och lämna ett blodprov strax.
Och i eftermiddag kommer farmor på besök.

Gringo Dina.

Otis & farfar

Farfar var på kortbesök härom helgen. Vi träffade honom för en lunch,
Otis ville inte släppa taget om honom på hela tiden. (Otis ögat var svullet efter att en kompis på dagis rivit honom lite olyckligt)

hej

Man kunde ju tänka sig att jag skulle kunna blogga lite mera nu när man är förädraledig.
Men ack så verkar det ju onekligen inte vara nej.

Stick-konst vid sjön Trekanten.

Dagarna går ju så snabbt. Barnen är två, där båda vill ha all uppmärksamhet helst jämt. Promenader som ska gås. Förskolor som ska besökas. Vikt som ska vägas. Besatt städande som ska utföras. Datorn är oftast uppbokad av Albin.

Så det hinns inte med helt enkelt.

Sen vill man ju ha något att säga, eller visa.

Lilla Dina är just liten, hon har knappt växt på en månad. Om en månad till är det dax för tio-månaders koll, då får doktorn kolla på henne för att bestämma om det är något som måste göras. Hon ska helst över åtta kilo då med.

Kan i alla fall inte skylla på min medicin mot Graves längre för jag äter bara en ibland två om dagen nuförtiden, då mina värden har gått ner avsevärt. Så det kanske visar sig att jag har sån version av sjukdomen som dyker upp efter graviditet och sedan försvinner. Kroppens egna försvar för att inte bära på de där extra kilona kanske.

Sedan funderas det ju mycket här i hemmet om hur vi ska göra med mitt jobb. Min tjänst flyttas till Lund och ska vara färdigflyttat till Juni/Juli. Väldigt många tankar om framtiden, ska vi ta chansen att få bo på landet nu, i hus som vi ju vill? Eller vara kvar i stan där alla våra vänner bor? Vi får se vad erbjudantet från SE är och utgå från det.

Men - ett hus har vi ju sett, som vi vill ha, så det lutar ju mot packning...

några steg

Dina pekar med hela handen och säger "Thittha!"mot lampor och ja, annat som verkar fräckt.

Otis har gjort båda numren på pottan en bunt gånger nu, så vi hoppas att blöjorna ska vara väck snart, även om det är en bra bit kvar tills han säger till att det är dax om han har blöja på.

Dina går runt bord, möbler och element, sätter sig från stående och kryper till nästa stop, där hon häver sig upp. Över trösklarna sträcker hon på benen och kryper över på alla fyra.

Otis tror att sniglar heter "Akta dig!". Och sätter handen för munnen och säger "Hoffan" om han tex rapat, ibland låsas rapar han bara för att få säga det.

Dina äter äntligen och jag behöver bara kompletterings amma eftersom hon inte hajjar att hon redan är mätt av maten. Hon är hyfsat kräsen dock. Däremot är det svårt att få henne somna om med något annat medel eftersom vi inte kan ge henne nappen, eller kan kan vi ju, men hon vet ju inte vad hon ska göra med den.

Otis fick sitt första bett av någon polare på dagis i veckan. Vi gissar att han hållit upp handen för att försvara något han lekte med, som han brukar göra mot Dina ibland när han ser att hon kommer emot honom med blick för vad han leker med. Då är det ett lätt byte för ett bett på över ringfingret.

Så, det händer grejer i familjen.

Albin har fått utvecklings pengar från SFI för att göra en hyffsad version av Uganda filmen att kunna ta vidare.

Själv fick jag i tisdags veta att mitt jobb ska flytta till Lund, hela flytten ska vara klar i juni. Så nu är det en del funderande/planerande!

the kids

Otis promenerar hem från dagis, regnade lite.

Picknick vid Hellasgården i helgen - Dina med blåbärsmun!

funderat på några grejer

Alltså, några föräldrareflektioner som jag bara måste få skriva av mig om, ni får läsa om ni orkar.

Är det så att man blir känsligare om vad tex ungdomar gör när man har blivit förälder. Jag tänker på att det känns som om det är flera ungdomar som har så liten respekt för andra människor nuförtiden. Slänger stenar på bussar och akutfordon, för inte tala om att slå ihjäl varandra. Hur får man barn som inte har någon empati, eller snarare hur gör man inte…

I dagarna har tydligen en ledarskribent gett ut en bok om hur det är att vara mamma, och hon tycker att man ska typ chilla lite mera och tänka hur bra vi har det här i Sverige, bäst i världen. Något i stil med att vi medelklassare med barn inte ska klaga så mycket utan gå ner i arbetstid och vara med barnen lite mera avslappnat. Och visst det kan man ju tänka att hon har rätt i. Men det blir jäkligt svårt att ta till sig när man ser att det är just en ledarskribent som skriver det, som har Ett barn och hennes man går säkert inte på a-kassa heller.
Blir förbannad bara jag tänker på det. Lätt för henne och sitta och säga med hennes kontakter som gör att hon kan få skriva boken över huvudtaget. Det är ju ingen slump att hon inte är ensamstående sjuksköterska med tre barn i en hyresrätt (hon belånade nämligen sin lägenhet för att kunna åka till Sydafrika i ett halvår när hon var föräldraledig).

Att skriva om sina upplevelser om barnuppfostran verkar vara en grej kändismammor lätt tar till sig och gör här och var. Så här gjorde jag (och min städhjälp) - Jahaja, Grattis till dig då…Mitt tips är nog att göra som man själv tycker det känns bäst, för ens barn och sig själv. Alla är ju så himla olika, blivit så uppenbart för oss, Otis och Dina är som natt och dag i vissa avseenden. Och då får man ju anpassa sig. Det är lätt att säga innan man skaffar barn eller om man står på sidan och pekar finger, att vissa saker ska man inte göra, och det får de inte äta och vi skulle aldrig… men sedan står man där med ett Happy Meal till tvååringen eller ammar flera gånger per natt – Fast hon är över 6 månader…Så ska man ju inte göra – så fint för er att ni inte behövde göra det då.
Men nu låter ju jag också uppmanande, så jag ska genast sluta med det och jag gör ju samma sak här – så här gör vi för att få det att funkar, är väll typ vad denna blogg går ut på

Har länge funderat på varför man har derbyn Senare än andra matcher, alltså, det är ju som att tigga efter mera bråk. Hur är tanken med det, derby, då måste fansen få lite mera tid på sig att dricka flera öl? Aaah, smaaart!

drömvåning som kom & gick

Brukar bläddra igenom DN Bostad när den kommer på torsdagarna, vet inte riktigt varför, ute efter något kap kanske, men mest för att se hur folk har det hemma tror jag. Det som slår en är ju att om man renoverar idag så har man beigea väggar, blanka kök och vitt kakel i badrummet. Inge vidare variation och om några år kommer man kunna verkligen kunna datera köksrenoveringarna gjorda de senaste åren. Ingen vågar göra något som sticker ut. Men det är väll också en trygghet. Vårat kök ser ju likadant ut det.

Förra veckan hittade jag denna bild/annons:
Sällan till salu! Bostadsrätt, vindsvåning i sekelskiftes villa i Rönninge - 164 kvm, 4,5 m i takhöjd i vardagsrummet, inglasad punsch veranda, balkong och 6400 kvm trädgård, mest gräs och äppelträd. Vid första anblicken av bilden trodde jag det var hela huset, men såg sedan att det var en av de tre våningarna.

Vi bestämde oss för att åka och kolla på det innan det var kalas firande hemma hos Gösta på söndagen. Såklart var det ju hur fint som helst, och efter en massa funderingar så tänkte vi, klart vi ska bo där. Nära dagis och pendelstation. Trotts längre söder ut, samma pendlingstid för mig för jag skulle slippa byta. Stor trädgård. Få känna på äga hus ”light”på hyfsat nära håll! Folk ryggar tillbaka när man säger Rönninge som om det vore långt bort, men det tog 25 minuter från huset till Hammarbyhöjden t.ex (med bil)!

Men, samma vecka som banker går i konkurs i USA är ju marknaden löjligt osäker, vad får vi för våran idag – om något alls. Efter att ha haft två mäklare på besök och konsulterat banken, så trodde vi att vi skulle fixa marginalerna. Men, efter en svag start på budgivningen, så bara rasslade det till under onsdagen, och gick upp och långt förbi vad vi kunde betala innan vi hann blinka.

Klassiskt, klart att just det objektet i var intresserade av skulle skita i resten av marknaden, som mer eller mindre stannat helt av. Så efter en hel del intensivt engagemang i tankar, procent räkning, samtal och en stor bunt hopp, så var det bara att glömma och gå vidare.

Vi gillar ju verkligen våran nuvarande lägenhet och område, så det var ju inte att vi letade efter något, så vi hade ju inte ens tänkt tanken om jag bara inte hade bläddrat i den där tidningen.

Veckans tidning la jag direkt i återvinningen, för säkerhets skull!

det ska vi fira

Det var alltså en vecka själv med barnen, minus en dag. Det gick över förväntan, det var bara att Bara tänka Barn hela veckan. Vet inte hur kul det hade varit om jag hade jobbat, då hade de fått vara på dagis typ Hela dagen antar jag. Min rygg var lite trött ett tag efter bara. Men Otis var tapper upp och ner för trapporna.


I helgen firades Micke och Linda, som båda fyllde år och ju gift sig under sommaren, så det var trippel grattis till dem!


Dina och Otis var såklart med och firade, här på väg hem.


Andra framsteg som vi välkomnar är; Dina fattade i helgen hur man suger på en nappflaska, man kan känna (men inte se) hennes första tand i övergommen, hon äter massor av frukt och så börjar Otis snappa upp ord överallt, de kommer en massa, han härmar alla ord som han bara kan (och vill) - mer eller kanske mindre förståeligt i och för sig, men dock!

Utöver det har vi firat att Gösta blivit ett, varit på Djurön och ätit kräftor, börjat scanna varorna själv på Willys och har fått det något löjliga problemet att vi inte vet vad vi ska lägga soporna i längre.
Och kollat in 164 kvm med 4,5 meter i takhöjd i Rönninge.

eko

Skördemarknad i Vintervikens Trädgård.
Vi fick med oss potatis, majs, mangol och thaibasilika hem, allt ekologiskt odlat någonstans i närheten.

Fruktpaus, och jo, till och med Otis äter banan nuförtiden. Vindruvor med (mormor köpte med hem väldigt goda här om dagen) och jag fick lov att gömma dem tillslut för att han inte skulle äta alla på en gång. Albin lyckades få honom att smaka vattenmelon tidigare i sommar också för vi förstod ju att han skulle tycka det va gott.

...but is it art?

Om man vill har man chansen att handla goda grejer nästa söndag med nere i Vinterviken, mellan 11-16.
Kan man ju passa på att ta en dyr fika i det super mysiga Trädgårdsfiket om vädret tillåter,
nuförtiden har de även verandor att sitta i om det regnar förresten.

hej hösten!

jazz

Dina i parken. Dina hänger i stolen gnagandes på en grissini.


Otis i parken. Otis lyssnar på jazz, idag precis bakom vårat hus, han satt där lugnt och tittade och verkade tycka det var himla bra.

helt unika

För att ha samma föräldrar är våra barn himla olika. Igår var vi på en försenad halvårskoll för Dina som ju nu är sju månader och tjugoen da'r. Hon är två kurvor Under normalvikten och en kurva under på längden. Otis var ju som bekant två kurvor över, på vikten i alla fall.
Dina ammar fortfarande, vilket Otis slutade göra vid fyra-fem månader, vilket vi ju slutade så tidigt med för att han blev så stor.

Hur går det ihop? Borde ju vara Dina som var på övre kurvorna.

Aja, vi får åka dit om några veckor och väga henne igen.
Kortheten får vi skylla ärvda DNA'n på, vilket ju inte går med vikten ;).

Otis ritar under barndagen i Rålambshovsparken i lördags och Dina hjälper till i köket.