Skrämde slag på Albin här för en stund sedan då jag ropade till att han skulle titta på Otis. Han trodde att han rammlat ur sängen eller något för det var där Otis var, i sin spjälsäng. Grejen var bara den att Otis satt där, tog tag i kanten på sängen och drog sig upp till stående!
Han blev lika paff av min reaktion han med - att han släppte.
Men han gjorde det! Så himla duktig kille.
Vilket ju dock betyder att vi måste skruva ner sängbotten Väldigt snart, kan ju aldrig vara bra för ryggen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men... ska man kunna det så tidigt!
Heja Otis!
Nu går det undan, bara att försöka hänga med.
Kommer inte ihåg när ni började stå. Men ni gick när ni var 1 år.
Kramar från mormor
Men Hallå Otis redan på benen.
Här går det undran.
Helgkramar från Farmor Ulla
Skicka en kommentar