Så, vi gick och handlade frukost prylar som fattades på morgonen, svalt och skönt ute utan att vara kallt. Efter ett tag drog vi in till Söder för att fixa lite på Albins kontor där de ska röja upp, följde med för att vara lite stöd (städ) hjälp, och för att komma ut lite.
Tanten på bussen frågade hur långt det var kvar, två dagar sägs det sa jag, oj – får jag kanske flytta snabbt på mig då. När hon gick önskade hon lycka till och sa att det bara är hemskt en kort stund om man jämför med hur kul och fantastiskt det blir sen.
Känns som om magen går ner till knäna. Men kicka en i revbenen kan den minsann fortfarande!
Nu ska jag gå och äta mera vattenmelon och vindruvor, som jag äter som om mitt liv hängde på dess existens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar