måndag, december 29, 2008

strålande jul

Julen blev inte helt okomplicerad. Dina och jag var båda förkylda, Dina hostade och jag snorade. Men i och med att det varit så i ett par dagar, tänkte vi inte mera på det och tog bilen till mormor och Per-Olof på eftermiddagen dagen innan julaftonen.


Morgonklappar

Förutsättningarna var ju fina, minusgrader och lätt snöfall på julaftonsmorgonen som adderade till den befintliga snön. Vi öppnade en "morgonklapp" och klädde julgranen. Dina lät då aldelens för roslig då och efter hennes förmiddagsvila tyckte vi att så där ska det väll inte låta och åkte till Borlänge Sjukhus. Där blev vi snabbt och väl behandlade. Dina fick medicin i form av att hon andades in rök med luftrörsvidgande grejer. Men efter att doktorn hade pratat med barndoktorn i Falun och såg att syreupptaget fortsatte vara dåligt. Tyckte han inte att den dög minsann inte - Ni får åka till Falun. Så hem igen, där var Otis jätte ledsen för mamma (jag alltså) varit borta.
Vi åt lite mat och packade ur alla klapparna som låg i bilen - så åkte Albin och Dina till Falu Lasarett, där de blev inlagda på Barnkliniken efter en stunds väntan på akuten.


Albin & Dina på Borlänge Sjukhus

Så det blev en liten skara som firade jul. Otis delade ut klappar och öppnade de flesta av dem åt oss.
Han lekte med tåget från Livia & Freja och med Molly boken som veklades ut till ett hus som han fick av mormor.
Men klockan elva på kvällen vaknade han med 40 graders feber. Så var det nästa barns tur.
Dina kom hem på juldagens sena eftermiddag och mådde mycket bättre. Hon hade fått airomir med sig hem.
Otis hade då suttit i mitt knä i stort sett hela dagen och hostat och svettats – medan han kollade på Molly filmen han fått av Leo, 350 ggr.


Juste tåg

På annandagens kväll hade jag och mormor tröttnat på att höra honom hosta, så då åkte vi in med honom till Borlänge sjukhus där det är Jourmottagning till nio på kvällen. Efter fem minuter var vi därifrån igen, då hade vi träffat läkare och fått kortisonmedicin och recept utskrivet.

I lördags när vi åkte hem via Gävle, för att ta bild på bocken - som hade brunnit ner under natten fick vi reda på strax utan för Falun – så sov de båda hela vägen, och när de kom hem var de så lättade att vara hemma så de somnade i sina sängar efter en kort stund.

Idag är jag på jobbet, ser den klartblå himlen utanför och solen som lyser. Det gör ont i bihålorna känner jag. Hörde någon prata här nyss, annars har jag bara fått påhälsning av städaren.

Och i inkorgen är det hyfsat tyst kan man lugnt säga.

Jason de Caires

onsdag, december 17, 2008

bokslut

Det känns att det är snart är slut på året, julledighet är här och det är bokslut. Alla vill bara få slut på året, så att det som ska bli århundradets skit år [2009] kan börja någon gång - så vi blir av med det och det blir 2010, året som har lika stor press på sig att förbättra världen som Obama har.

Det blev ingen skola på 320 kvm i Bus för oss, de andra fick det för 1 350’ som redan nu visar sig vara ett riktigt jäkla fynd pris. Och om vi inte säljer först här i Stockholm, så kommer vi inte få mera i lånelöfte än 1 250’.

Så nu kollar vi efter någonting att hyra i stället och hyr ut på Hägerstensåsen. Så får vi bunkra pengar ett tag och undertiden leta vidare efter andra dröm projekt (hus).

Dina har efter en veckas matvägran, äntligen börjat äta ordentligt igen. Men trots mer eller mindre obefintligt intag av mat så går i alla fall hennes kurvor uppåt, kunde Albin och Maj-Britt på BVC konstatera i går. Skönt.

Otis är fortfarande världens mest lättstötta kille, i alla fall när han är hemma, och han blir helt utom sig om det inte blir precis som han hade tänkt sig, och han blir ju det stup i kvarten eftersom han har lite svårt att kommunicera vad det precis är.

Han var i alla fall pepparkaksgubbe på dagis i fredags.

Albin pysslade ihop en jätte fin hat!

Annars går jag och nynnar på Party all the time och I’m still standing om dagarna!

måndag, december 08, 2008

aj!

Har ont exakt Överallt på kroppen, som om någon gått lös med ett basebollträ. Albin fick någon magbacill, dagis klart misstänkt smittokälla, i lördags. Dina hade fått den av mormor inköpta röda julklänningen dagen till ära eftersom det var Lilla Julafton, hos Bjurells detta år. Men vi fick stanna hemma. Inte för att jag eller barnen var sjuka, men springer en i familjen till toaletten lika ofta som mängden folk som blivit varslade sista månaden, är det nog bäst för allas julefrid att vi stannade hemma.



Idag hade jag klätt på mig, och hade till och med skorna på för att åka till jobbet, då jag kände att nä, illamåendet går visst inte över, och så var det dax...

Märkligt med lågkonjunkturer, på tal om annat. Någon säger att nu minsann, nu kommer den, då blir det så. Så slutar alla köpa saker, så får flera gå, så köps det ännu mindre grejer... Så vi gräver vår egen grop. Så, ni som har jobb, köp den där bilen, telefonen eller spisen, så tar vi oss tillbaka. Å andra sidan, i den takt vi shoppade innan, tog vi ju död på våran planet också, så detta kanske kan vara ett trippel wake up call!

Dina vinkar och säger hej då (typ) när man går hemifrån och hon gick fem steg här om kvällen.
Otis snackar på, som tusan, och blir super sur när han inte får ha nappen eller som han vill.