
Det är jmed delade känslor man börjar jobba, men man vänjer sig nog. Kommer längta efter Otis på dagarna. Det ska bli kul att träffa de på jobbet i alla fall och få prata med lite vuxna på dagarna.
Otis blev alltså sex månader i måndags, han väger över tio kilo men är också nästan 70 centimeter lång. Har fått ont i axeln av tyngden och även om man försöker inte bära så mycket är det ju svårt att göra det helt i och med att han ju inte kan ta sig till platser själv ännu.
I tisdags var det föräldrarträff igen, var kul att se alla branen och hur olika de verkligen är och hur olika långt de kommit i sin utveckling. En av tjejerna som är något mindre än Otis, någon vecka eller så har jag för mig, kröp runt som bara den, eller ja kröp, hon hade visst kollat på Anja och sälade fram över golvet, men det var nära krypet, plötsligt stod hon där med baken högt upp i vädret.
Otis puttar sig mest bakåt, sedan vill han stå, ganska vingligt och bara lutar sig åt det hållet han vill, benen hänger bara med ibland.

5 kommentarer:
papper är fortfarande lika roligt ser jag. En glá skit är han, ska ni veta, det kan jag intyga, även om en mormor kanske är jävig.
Kramar till er alla
Grattis gladis nu nar du har passerat halvars strecket.
Kramar och solsken i massor
farmor Ulla
Vi på jobbet tycker att det bli superkul att Du kommer tillbaka Sara!!!
Nu har vi inte sett nåt nytt på länge. Inte har du börjat jobba ännu?
bara fyra dagar sedan ju.. typ...
..börjar på torsdag.. ska se om jag kan komma på nåt att skriva innan dess... ;)
Skicka en kommentar