Så kom Dina till oss!

Sara hade väl haft lite småförvärkar i flera månader, och de sista två dagarna innan förlossningen frågade jag ungefär varannan timme om det kändes som det kanske var dags snart.

Nja tyckte hon, inte jätte!

Men i lördags ringde jag ändå till Bjurellarna, (de skulle passa Otis vid nedkomsten) och förvarande om att det kanske skulle kunna hända ganska snart, så de kunde vara lite beredda ifall att.

Exakt 13.45, (jag vet för jag läste textTV), ca en timme efter jag ringde Dajel, kom en värk som helt klart menade allvar. 5 min senare kom en till, och direkt därefter ytterliggare en.

14.40 Skrevs vi in på Huddinge och förlossningsförloppet var snabbt. Barnmorskorna var mest årskådare medan Sara gjorde hela jobbet själv kändes det som, och det utan bedövning "what so ever". 16.29 kom Dina följd av ett hav av fostervatten. Japp, vattnet gick mer eller mindre EFTER förlossningen, det såg helt galet ut när allt vatten kastade sig som en kaskad efter Dina.

Förlossnigen isig gick jättebra och Dina var både hårfager och välnärd.

Men av nån anledning blev det moderkaka kvar inne i livmodern, något som inte upptäcktes förrän flera timmar senare, när vi redan flyttats till BB. Så Sara fick ett onödigt surt förstadygn på BB med massa undersökningar och smärtor och annat mög som man kunde varit utan.
Känns lite trist och slarvigt måste jag säga att en sådan sak gjorde att hon tvingades ligga kvar flera dagar när allt annat gick så bra.

Men efter lite blodtransfusion och smaklös BB mat fick mina tjejor tillslut komma hem idag.

Otis och jag gjorde fint innan vi körde och hämtade.

Och Otis var väldigt nyfiken på sin lilla syster, tro fan det när det plötsligt dyker upp en som ser likadan ut som man själv gör.