Skåne

Vi är i Skåne den här veckan. Hälsar på hos farfar, kusinerna och idag ska vi till Malmö och hälsa på Cecilia. Vi kollar läget på ett hus också - men innan jag har fått ett erbjudande från arbetsgivaren min, så vet vi inte vad vi kan eller inte kan göra.

Medan Albin hade möte i Lund igår så in skaffade vi nya vintermössor.

snuviga är vi allihopa

Förkyld, men glad.

Otis har hostat hela veckan, så tung i bröstet så det piper och visslar, så vi har mer eller mindre varit instängda i lägenheten lika länge eftersom jag med varit däckad av förkylning jag med. Dina blir mest lite snuvig, men det går över på ett par dagar. Känner mig lite bättre idag dock. Jag ska åka och lämna ett blodprov strax.
Och i eftermiddag kommer farmor på besök.

Gringo Dina.

Otis & farfar

Farfar var på kortbesök härom helgen. Vi träffade honom för en lunch,
Otis ville inte släppa taget om honom på hela tiden. (Otis ögat var svullet efter att en kompis på dagis rivit honom lite olyckligt)

hej

Man kunde ju tänka sig att jag skulle kunna blogga lite mera nu när man är förädraledig.
Men ack så verkar det ju onekligen inte vara nej.

Stick-konst vid sjön Trekanten.

Dagarna går ju så snabbt. Barnen är två, där båda vill ha all uppmärksamhet helst jämt. Promenader som ska gås. Förskolor som ska besökas. Vikt som ska vägas. Besatt städande som ska utföras. Datorn är oftast uppbokad av Albin.

Så det hinns inte med helt enkelt.

Sen vill man ju ha något att säga, eller visa.

Lilla Dina är just liten, hon har knappt växt på en månad. Om en månad till är det dax för tio-månaders koll, då får doktorn kolla på henne för att bestämma om det är något som måste göras. Hon ska helst över åtta kilo då med.

Kan i alla fall inte skylla på min medicin mot Graves längre för jag äter bara en ibland två om dagen nuförtiden, då mina värden har gått ner avsevärt. Så det kanske visar sig att jag har sån version av sjukdomen som dyker upp efter graviditet och sedan försvinner. Kroppens egna försvar för att inte bära på de där extra kilona kanske.

Sedan funderas det ju mycket här i hemmet om hur vi ska göra med mitt jobb. Min tjänst flyttas till Lund och ska vara färdigflyttat till Juni/Juli. Väldigt många tankar om framtiden, ska vi ta chansen att få bo på landet nu, i hus som vi ju vill? Eller vara kvar i stan där alla våra vänner bor? Vi får se vad erbjudantet från SE är och utgå från det.

Men - ett hus har vi ju sett, som vi vill ha, så det lutar ju mot packning...

några steg

Dina pekar med hela handen och säger "Thittha!"mot lampor och ja, annat som verkar fräckt.

Otis har gjort båda numren på pottan en bunt gånger nu, så vi hoppas att blöjorna ska vara väck snart, även om det är en bra bit kvar tills han säger till att det är dax om han har blöja på.

Dina går runt bord, möbler och element, sätter sig från stående och kryper till nästa stop, där hon häver sig upp. Över trösklarna sträcker hon på benen och kryper över på alla fyra.

Otis tror att sniglar heter "Akta dig!". Och sätter handen för munnen och säger "Hoffan" om han tex rapat, ibland låsas rapar han bara för att få säga det.

Dina äter äntligen och jag behöver bara kompletterings amma eftersom hon inte hajjar att hon redan är mätt av maten. Hon är hyfsat kräsen dock. Däremot är det svårt att få henne somna om med något annat medel eftersom vi inte kan ge henne nappen, eller kan kan vi ju, men hon vet ju inte vad hon ska göra med den.

Otis fick sitt första bett av någon polare på dagis i veckan. Vi gissar att han hållit upp handen för att försvara något han lekte med, som han brukar göra mot Dina ibland när han ser att hon kommer emot honom med blick för vad han leker med. Då är det ett lätt byte för ett bett på över ringfingret.

Så, det händer grejer i familjen.

Albin har fått utvecklings pengar från SFI för att göra en hyffsad version av Uganda filmen att kunna ta vidare.

Själv fick jag i tisdags veta att mitt jobb ska flytta till Lund, hela flytten ska vara klar i juni. Så nu är det en del funderande/planerande!