strålande jul

Julen blev inte helt okomplicerad. Dina och jag var båda förkylda, Dina hostade och jag snorade. Men i och med att det varit så i ett par dagar, tänkte vi inte mera på det och tog bilen till mormor och Per-Olof på eftermiddagen dagen innan julaftonen.

Morgonklappar

Förutsättningarna var ju fina, minusgrader och lätt snöfall på julaftonsmorgonen som adderade till den befintliga snön. Vi öppnade en "morgonklapp" och klädde julgranen. Dina lät då aldelens för roslig då och efter hennes förmiddagsvila tyckte vi att så där ska det väll inte låta och åkte till Borlänge Sjukhus. Där blev vi snabbt och väl behandlade. Dina fick medicin i form av att hon andades in rök med luftrörsvidgande grejer. Men efter att doktorn hade pratat med barndoktorn i Falun och såg att syreupptaget fortsatte vara dåligt. Tyckte han inte att den dög minsann inte - Ni får åka till Falun. Så hem igen, där var Otis jätte ledsen för mamma (jag alltså) varit borta.

Vi åt lite mat och packade ur alla klapparna som låg i bilen - så åkte Albin och Dina till Falu Lasarett, där de blev inlagda på Barnkliniken efter en stunds väntan på akuten.

Albin & Dina på Borlänge Sjukhus

Så det blev en liten skara som firade jul. Otis delade ut klappar och öppnade de flesta av dem åt oss.

Han lekte med tåget från Livia & Freja och med Molly boken som veklades ut till ett hus som han fick av mormor.
Men klockan elva på kvällen vaknade han med 40 graders feber. Så var det nästa barns tur.
Dina kom hem på juldagens sena eftermiddag och mådde mycket bättre. Hon hade fått airomir med sig hem.

Otis hade då suttit i mitt knä i stort sett hela dagen och hostat och svettats – medan han kollade på Molly filmen han fått av Leo, 350 ggr.

Juste tåg

På annandagens kväll hade jag och mormor tröttnat på att höra honom hosta, så då åkte vi in med honom till Borlänge sjukhus där det är Jourmottagning till nio på kvällen. Efter fem minuter var vi därifrån igen, då hade vi träffat läkare och fått kortisonmedicin och recept utskrivet.

I lördags när vi åkte hem via Gävle, för att ta bild på bocken - som hade brunnit ner under natten fick vi reda på strax utan för Falun – så sov de båda hela vägen, och när de kom hem var de så lättade att vara hemma så de somnade i sina sängar efter en kort stund.

Idag är jag på jobbet, ser den klartblå himlen utanför och solen som lyser. Det gör ont i bihålorna känner jag. Hörde någon prata här nyss, annars har jag bara fått påhälsning av städaren.

Och i inkorgen är det hyfsat tyst kan man lugnt säga.