lördag, mars 08, 2008

förkylda

Dina och Otis hänger i soffan. Otis är förkyld och han har fått sin astmahosta, inte så kul, men har blir glad när han får syn på Dina i alla fall och säger något i stil med Hej lilla Dina...och klappar på henne, snällt nu, verkar varit en tillfällig grej att han viftade så där hårt på henne. Sen är det ju svårt att ha koll på sin tyngd och alla kroppsdelar när man är ett och ett halvt, så misstag sker ju.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Stor krama till lilla Dina och lilla Otis! Hoppas ni blir friska snart.
önskar momrmor som längtar efter er!

Anonym sa...

Sötnosar!!!
Tack så mycket för senast, jättekul att träffa brudarna på lokal. Det gör vi om snart tycker jag.
Hoppas förkylningen ger med sig snart.
Kram från Sofie

Mimo sa...

Du som vet...
Hjäääääälp!
Nu är jag less på det här. Magen är stor som ett hus och ryggen värker som f-n, varje dag! Jag har blivit en bitsk käring. Har ingen stubin what-so-ever utan exploderar för minsta lilla utan förvarning. :(
Vill inte mer nu, är trött på att vara tung, otymplig, orörlig och ha ont - och det är 10 (!!!) veckor kvar!!!! Känns som 100 år - minst! HUR står man ut den sista biten????
*fnys*
Du hör så jag är - gnällkäring har man också blitt... :((
Blir såååå avis på att du har ditt gjort. Vill också!

Mimo

Sara (ibland Albin) sa...

Men stackare! Humöret och ryggont känner jag till, var humöret när jag bar Otis, inte så farligt med Dina, och ryggen när jag bar Dina - vilket ju inte blev bättre av att ha en liten kille som gillade att bli upplyft Hela tiden hemma.

Som tanten på ett ungefär sa till mig på bussen, två dagar innan jag födde Otis; Om man jämför hur länge det är underbart att ha barn så är tiden det gör ont väldigt kort.

Hon tänkte nog på förlossningen, men jag tycker man kan applisera det på graviditeten med, så fort barnet är ute, så har man glömt all smärta! (kanske inte Precis efter, men ..typ ;))

Albin gav mig massage på nedredelen av ryggen, när jag tjatat tillräckligt. Om något kommit in när hade de nog trott vi gjorde något anna: jag la kuddar på vardagsrums bordet och stog på knä..och ja, Albin bakom då. You get the idea! ;-) Funkade super.

I alla fall en stunds lättnad.

Humöret däremot är det inte mycket att göra emot vad jag märkte, äta mycket choklad praliner kanske.. man får det!

Annars har jag haft hyffsade graviditeter, framför allt med Otis, så jag är lite dålig på tips...

Mimo sa...

Tack för lite uppmuntran i alla fall! Det hjälper en bit.
I mitt fall hör humöret och ryggontet ihop. Jag blir extremt stingslig av att ha väldigt ont under längre perioder. Så länge jag inte har ont så är jag go' o gla'. Är väl inte så smärttålig om det håller på för länge helt enkelt. Jag tror Mats hoppas på att förlossningen går fort! ;)

Idag har jag i alla fall tvingat mig själv till en lång promenad och det var skönt. Och så kan jag slappa resten av dagen utan dåligt samvete.

Kram!