I ett ögonblick av gemensam fartblindhet spejade jag och Sara faktiskt in ett litet hus på Personnavägen en morgon på väg till mödravårdskollen, och som vi tyckte kunde vara sött att bo i när vi skall ha fler barn senare kanske. Tills vi såg vem grankatten var. Det VAR verkligen Puss, katten från filmen Shrek 2, fast fet som ”bantarbjörn”. Sittandes på arslet som en lite kerub, ömsom läppjade på sin mandom, ömsom kastade han tillsynes nonchalanta men ack så övervakande blickar över sina domäner. Här var det han som bestämde, det var ju helt klart det.
”This street aint big enough for both of us” visade han mer än tydligt med hela sitt kroppsspråk, och jag insåg det omöjliga i att få en plats på hans gata. Inte nu och inte sen.
Men åter till allt som hänt och snart skall hända. Nu firade vi i alla fall av hela skiten igår, allt på en gång. Tillsammans med våra vänner och deras osnutna ungar så blev det en riktigt lyckad kväll. Under festens gång dök det bl.a. upp märkliga plakat som stulits från pridefestivalen. Puja spelade ”världens bästa låtar”, som vanligt då alltså när hon blir lite på örat!? Snart tvååriga Nikita spelade innebandy och var glad som fan åt det. Amazing att hon redan fattat vad man skulle ha en innebandyklubba till! Frida gnällde lite på sitt jobb, Alvaro dök aldrig upp, och vi grabbar snackade lite förlossning. Så kvällen fortlöpte väl rätt så planenligt kan man nog säga. Men det slår en med ens att man plötsligt blivit väldigt mycket mer känslig för alkohol. Redan efter ett glas Cava var jag lite halvskev.
Men jag mös rätt gott där på min plats i soffan ändå, halvblarig som jag var.
För visst e det rätt gött att vara nygift och ha en unge på väg! Tack till er som var här igår och tack för alla fina presenter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar