Blodbrist

Idag fick vi ta oss tillbaka till Södertälje Sjukhus och BB+ igen för återbesök och de här testerna som de gör på ens nyfödda. Förstår inte riktigt varför vi fick lov att åka hela vägen dit för att få Otis vägd och se om han hör eller ej, med tanke på att det ju faktiskt tog typ Hela dagen för oss att åka fram och tillbaka, och undersökningen kanske fem minuter.

Otis har fått mammas vener i alla fall och de kunde inte få ut något blod på någon av händerna för pku testet. De (hela två pers) försökte klämma ut lite från under foten i stället, de gjorde några hål och efter mycket om och men fick de ut liiiite blod, men vi får se om det kommer att räcka.



Han har bra hörsel i alla fall (93% ”kom tillbaka”, allt från 70 är godkänt) och äter som han ska då han redan nu är över 4 kilo.

Otis kommer inte behöva tagga när han blir stor i alla fall, känns ju bra, i och med att hissföretaget OTIS har gjort det åt honom. Har ganska snygg logga tycker jag, enklaste enkla.






Och jag då, även om man som förälder kommer i andra hand numera:
Mina magmuskler känns väldigt diffe, hela magen är liksom märkligt mjuk, får börja jobba på den någon dag. Annars gör det mest ont när jag kissar, så jag ska svimma känns det som, hoppas att det går över Snart, men, det säger ju alla att det gör, så det är väll bara att vänta. Men AJ vore det nice om det hände Nu.

Tror inte Albin har några krämpor som resultat av förlossningen, förutom att han inte har snusat sedan dess.

På vägen hem, vid Mariatorget, hittade jag världens finaste skor tror jag, men de var nog världens dyraste också, nog för att jag sparat en massa pengar, men det finns ju liksom gränser! (eller?)