love bombing

Märkligt, gick och handlade lite lunch grejer själv idag, kom på då att det var första gången sedan Otis föddes jag var helt själv och han var inte inom någon meters radie. Eller förresten - sedan jag visste att han fans i huvudtaget, så, sedan jul då ungefär!

Det här med att det händer saker varje dag är verkligen sant, han är mera vaken nu, trygg i bådas famn, mera en person. Och då har det bara gått åtta dagar, så mycket kvar man kan förvänta sig av och uppleva med honom.

Allt känns så Helt fantastiskt. Alla hormoner i omlopp denna vecka har gjort mig super blödig och jag gråter en skvätt varje dag över hur lycklig lottad jag är. Hur mycket jag älskar honom och Albin.