Joga Bonito!

Som liten tillhörde fotbollen och då inte minst det brasilianska landslaget årgång -82, med Eder, Sokrates och Sico i spetsen bland det största i mitt liv, parallellt då med att palla frukt, leta bärnsten, bygga kojor och smälta grodyngel på marmorbord i direkt solsken (det sista var faktiskt av misstag).














Därför var det en fullkomlig självklarhet för mig att Otis skulle få gå och se detta Brasilien när de nu kom till Sverige för första gången på mannaminne, ett uppfyllande av alla barns troligtvis våtaste dröm.
(Tråkigt nog blir det väl sista gången vi får en sådan här match till Sverige efter vad som hände nere på plan.
Otis var själv på väg upp ur babybjörnen och in på planen flera gånger för att kasta sig om halsen på Robinho, Kaka och grabbarna och jag fick slita som ett djur för att hålla honom tillbaka.)

Så, uppe med tuppen bokade jag sex biljetter samma sekund de släpptes för att min son skall få uppleva det vackraste fotbollen har att erbjuda, om så bara en gång i livet.

JOGA BONITO!!!!!!

Nu sov ju Otis mest under sina stora gula hörlurar men det är ju ändå själva grejen, att han fick gå på matchen och ha varit där!Det kan han ju alltid gnugga i ansiktet på sina MFF kusiner Leo och Livia för all framtid sedan om han skulle känna för det!

(kusin leo- va, var du där!?)

Personligen kommer jag aldrig i hela mitt liv köpa biljetter på övre läktaren på Råsunda igen. Fyfan vad högt det är, och så sjukt höjdrädd som jag är var det i början faktiskt bara obehagligt att sitta där. Tror att Linus fru Ida hade samma åsikt som jag där, det hjälpte nog inte att hon var illamående sedan tidigare, men av helt andra orsaker! Matchen var väl sådär, stämningen kanon och med en man mer skall ju Brasilien bara vinna, hade dom inte varit det vette fan faktiskt. Ecuador var rätt bra fram till utvisningen.

All mobbing jag fick utstå för att jag körde bil för snällt på vägen dit, av typ alla närvarnade i bilen utom Otis, fick sig en knäpp på näsan när jag troligtvis slog rekord i hur man tar sig hem från ett fullsatt Råsunda med bil utan att hamna i bilkö. Man känner väl till sitt Solna.

När vi kom hem blev det the och Sara käka sina muffinsar som hon inte tycks kunna leva utan numera, och jag var mer än lycklig över ha sett världens bästa fotbollslandslag tillsammans med Sara och Otis.


Vems som då är bäst av alla dessa brassar genom tiderna? Lägg en lite röst och säg vad du tycker. Min personliga favorit är alla dagar i veckan Eder, Saras är Pelé och Otis tycker självklart som pappa, vi vänsterfötter håller ju ihop.