tjyvens

Det där med höstpromenader var kanske inte så dumt i alla fall, det har blivit en bunt på sistens. Vi tog en idag, jag och Otis, han hade så svårt att komma till ro till sin ”lunchvila” . Var nära på att ångra beslutet när vi kom ut för det regnade en hel del mera än vad jag tyckte mig se när jag tittade ut. Plus att vagnen höll på att göra mig tokig med det tjutande gnissel som även höll på att få mina tand-lagningar att spricka. Cykeloljan som jag inhandlat för ändamålet hade jag med i alla fall med mig, men inte ännu använt, det hände dock ingenting, först.

När vi kom till, vad som ofta blir mitt mål på promenaderna, Nioörtsvägen 26, och jag inhadlat två muffins och en latte och fortsatte gå, hade gnisslandet till min stora lätthet slutat, helt. Vilket var skönt så man slapp gå och hålla upp framhjulen när jag gick.

Huset som Muffins Fabriken ligger i är lite old-school, känns som om man kommit till något annat land eller hamnat i tiden innan parabolerna kom till landet. För fasaden är full med ”vanliga” tv-antenner. Lustigt är också att de är riktade åt olika håll, de kanske vill se olika tv program, eller vad det nu kan betyda.

I samma byggnad runt hörnet kan man hitta Tjuvgods, i någon millesekund undrar man om Polisen har så mycket att göra att man till och med kan skylta om vad man säljer, men det förklarar sig sedan med att det tydligen helt enkelt är en organisation som säljer prylar som tjuvar gör. Så får tjuvarna pengarna för det de sålt sedan. Ordet tjuv känns av någon anledning också ganska old-school.

I helgen var det ju strålande väder, så då blev det stektaäggmackor och nyponsoppa i Nacka reservatet ena dagen och promenad vid tanto den andra – då fick jag även ett par nya brallor hos Jenny Hellström vid Hornstull, hon har massor av fina saker man vill köpa.



Vi tog en sväng till PO.P också för att kolla in deras ”30år sedan kollektion” och som vi fick lov att shoppa lite av till Otis så klart. Huvudsaken var dock för att byta overallen vars dragkedja gick söder när vi var på väg ut.

Hösten är i alla fall min favvo årstid, trotts regnet, kan man ha höstkappor och
fina kläder på sig och spatsera runt. Otis garderob har fått en tydlig släng av
höstens färger också, om vi inte stillat oss till ett par byxor och en tröja igår så kunde det blivit en bunt till saker till den, de har så himla fina kläder på PO.P i just de färgerna som vi tydligen gillar.

Igår så skrattade Otis så han kiknade för första gången, eller i alla fall som vi upptäckte det. Jag skulle ta död på en bananfluga som kom flygande, och som vi förövrigt försöker hitta var de kommer ifrån, så jag klappade till en ordentligt, Otis hoppade till och skrattade sedan som Tusan. Sen kan ni ju gissa vad vi gjorde en bra stund efter det, tills Otis tröttnade helt enkelt, och vi återgick till att laga mat.

Så nu hänger vi här i soffan som mest helat tiden och undrar vad vi ska ta och hitta på nu då…

mjuka kompisar

Eftersom alla baby saker är så himla pluttinuttiga och i vårat tycke - himla fula. Så bestämde vi oss för att göra ett eget babygym, så igår i sällskap av Otis så snickrade jag ihop ett. Passande nog hade figurerna vi beställt från nätet kommit samma dag, så vi kunde hänga upp dem idag.

För det är ju kul att ha saker att titta på, som vid skötbordet, som blivit ett favvo ställe att ligga på för Otis, han kollar på grejerna som jag satt upp på hyllan ovanför, och snackar med kompisarna som sitter bredvid. Det gör det hela så mycket enklare, även om att dra saker över huvudet och få i armarna i dem aldrig nog kommer att bli någon favorit.

Vi var och tog prov i förmiddags, så Otis fick ha lite Emla plåster innan. Vi hade ju varnat om att det inte gick så bra att ta PKU proverna när han var nyfödd från händerna, lika lite som jag kunde få bedövning från samma ställe. Trotts det försökte de, och fick väll ut lite grand, vilket Otis inte gjorde någon notis av att de gjorde. Det var värre när de fick lov att sticka hål på fingret och klämma ut resten då det såklart inte räckte till igen, det var inte rolig, alls. Får hoppas att det ser bra ut så vi inte behöver dit igen om tre veckor och göra om det.

otis gillar

Tre saker Otis gillar; sin uteoverall/påse, att bada och att stå.

oxsvanssoppa hos struwes

23 oktober 2006

Världsarv

Senaste veckan, eller till och med de sista dagarna har Otis gjort stora framsteg, han sitter med oss vid frukosten i sin stol så pass länge utan att tröttna att vi faktiskt hinner äta den tillsammans. Skrattar och är glad, upptäckt sina händer och suttar hellre på dem än på nappen.

Lite rutin på amningen har vi fått också, blir lättare att planera sin dag då, även om vi då inte gör så där hiskeligt mycket varje dag, men i alla fall, det vi gör.

Vi kan inte vänta på att Otis bli lite större så vi kan integrera med honom mera, vi hajjar inte det här med att folk vill behålla sina barn i första månaderna stadiet, men å andra sidan så vet vi ju inte hur det blir när han väl Är lite större, då kanske vi längtar tillbaka vi med.



Vi tog en höstpromenad som verkligen gav namnet sin rätt idag i Skogskyrkogården, disigt och regnigt, men ganska så skönt ändå. Det är så vackert där, och så enormt stort så väldigt mycket större än vad i alla fall jag viste det var. De helt klart coolaste namnen som vi såg var på en sten där det stod; Wiia Koolmeister och Voldemar Balod

2 mån

Idag är Otis två månader, det firade vi med att hänga i sängen ganska länge, Albin köpte en liten ny polare till oss och en ny pyjamas igår.

Själv vaknade jag med tjock hals så det var lika bra att hänga mest hemma idag.
Läst lite, tagit ett bad, hängt i soffan, surfat lite, ätit gulasch, och så ammat då åtta ggr – mellan kl 7.00 och 19.00.

gula löv

Otis var på två månaders kontroll, doktorn sa att han inte är gul för så vitt han visste så var han inte blivit färgblind på sistone. Han är väll lite gul i naturen då kan man tänka. Men, han växer hur som helst fortfarande, både på längden (59 cm) och bredden, mest bredden då.. 6.6 kilos, han har vuxit ikapp Therese och Daniels Ellen som är fem-sex veckor äldre.

Jenny och Vera var här och hälsade på, innan vi drog till BVC, som för det mesta bor på Gotland men är i stan på visit då och då. Vera var nyfiken på Otis och med endast sina nio månader var det kul att se henne gå runt här som det var det mest självklara i världen.

Andra föräldrarträffen har paserat också, verkade inte som om hon visste riktigt vad vi skulle prata om, så det blev lite krystat och framtvingade ämnen...hur kom ni på namnet, hur känns det att vara mamma, hur känns det nu till skillnad från två veckor sedan... Vi visste liksom inte rikgtigt vad vi skulle säga, blev lite lättare sen när hon gick, det blev inte lika stelt utan mera snicksnackigt.

Har blivit några promenader i höstlöven faktiskt, en lång en i söndags med familjen Bjurell-Eriksson och Frida, soligt var det också – så det var som perfekt, blev riktigt svettigt där ett tag till och med. Och de har goda kakor m.m på Lyran i Bredäng om någon har vägarna förbi.

Så var det tvättdag igen imorgon då, det är ju någon som spyr ner sina kläder varje dag...

hey ho let's go

A-K's present passar precis!

Saltad Aborre

Dagarna bara rinner iväg fast vi igentligen inte gör så speciellt mycket, alls. Ibland ingenting faktiskt, vi hänger hemma, men, det är ju någonting det med, och att bara få vara med Otis är ju så mycket.

Vi var till Dalarna och hälsade på mormor och Per-Olof. Promenerade i solen, inte så många höstlöv dock, det finns ju knappt några ännu!

Otis fick ett par snygga jeans av Bettan med familj, liite stora kanske som sys, men, vi fick ju lov att testa dem, och det är faktiskt Inne med hög midja nu, fast det kanske var på tjejer...? tröjan Otis fick får vänta lite till.

Sen har det faktiskt promenerats i de få höstlöven som kommit, vi var ut med Ellen och Therese och svettades i Mälarhöjdens backar, så coola hus där nere mot vattnet till och jäkligt backigt då som sagt.

Var och hälsade på hos defyra idag en sväng, efter matshoppingen på Willy:s, de har fina grejer till julklappar de med, så det kan man ta till vara på och gå dit en fredag igen. Himla massa julklappar det blir i år då vad det verkar. Vi fick även en klapp, från A-K i NYC, en himlans cool Ramones body, vi får se imorgon om det fortfarande går på Otis , han växer ju så.

Så blev det saltad aborre till middag idag med varm grönsaksallad med koriander och äppel (från Per-Olofs trädgård) å kanelpaj med vaniljglass till efterrätt. Mycket gott.

Joga Bonito!

Som liten tillhörde fotbollen och då inte minst det brasilianska landslaget årgång -82, med Eder, Sokrates och Sico i spetsen bland det största i mitt liv, parallellt då med att palla frukt, leta bärnsten, bygga kojor och smälta grodyngel på marmorbord i direkt solsken (det sista var faktiskt av misstag).














Därför var det en fullkomlig självklarhet för mig att Otis skulle få gå och se detta Brasilien när de nu kom till Sverige för första gången på mannaminne, ett uppfyllande av alla barns troligtvis våtaste dröm.
(Tråkigt nog blir det väl sista gången vi får en sådan här match till Sverige efter vad som hände nere på plan.
Otis var själv på väg upp ur babybjörnen och in på planen flera gånger för att kasta sig om halsen på Robinho, Kaka och grabbarna och jag fick slita som ett djur för att hålla honom tillbaka.)

Så, uppe med tuppen bokade jag sex biljetter samma sekund de släpptes för att min son skall få uppleva det vackraste fotbollen har att erbjuda, om så bara en gång i livet.

JOGA BONITO!!!!!!

Nu sov ju Otis mest under sina stora gula hörlurar men det är ju ändå själva grejen, att han fick gå på matchen och ha varit där!Det kan han ju alltid gnugga i ansiktet på sina MFF kusiner Leo och Livia för all framtid sedan om han skulle känna för det!

(kusin leo- va, var du där!?)

Personligen kommer jag aldrig i hela mitt liv köpa biljetter på övre läktaren på Råsunda igen. Fyfan vad högt det är, och så sjukt höjdrädd som jag är var det i början faktiskt bara obehagligt att sitta där. Tror att Linus fru Ida hade samma åsikt som jag där, det hjälpte nog inte att hon var illamående sedan tidigare, men av helt andra orsaker! Matchen var väl sådär, stämningen kanon och med en man mer skall ju Brasilien bara vinna, hade dom inte varit det vette fan faktiskt. Ecuador var rätt bra fram till utvisningen.

All mobbing jag fick utstå för att jag körde bil för snällt på vägen dit, av typ alla närvarnade i bilen utom Otis, fick sig en knäpp på näsan när jag troligtvis slog rekord i hur man tar sig hem från ett fullsatt Råsunda med bil utan att hamna i bilkö. Man känner väl till sitt Solna.

När vi kom hem blev det the och Sara käka sina muffinsar som hon inte tycks kunna leva utan numera, och jag var mer än lycklig över ha sett världens bästa fotbollslandslag tillsammans med Sara och Otis.


Vems som då är bäst av alla dessa brassar genom tiderna? Lägg en lite röst och säg vad du tycker. Min personliga favorit är alla dagar i veckan Eder, Saras är Pelé och Otis tycker självklart som pappa, vi vänsterfötter håller ju ihop.

sol & måne

Så var första mammaträffen på BVC avklarad, i och med att det bara var mammor där så. Vad är det som säger att bara för att man har råkat föda barn under samma månad, på ett ungefär, säger att – nu, nu minsann har jag nio nya polare som jag ska ringa och hänga med? Jag hinner ju inte ens träffa mina gamla vänner. Jo okej, de kanske inte är hemma mitt på dagarna och kan gå promenader i höstlöven (som tydligen är praxis att man ska göra när man är mammaledig), men i alla fall. Men ok, alla kanske inte har några att prata förlossningar och fis-mängden med, så då är det ju topp antar jag.

I dag tittade vi i alla fall på våran BVC sköterska Maj-Britt när hon gav dockan Bosse massage, ingen av mammorna testade under tiden, som jag tror lite var meningen, alla bebisarna sov eller satt och åt, så det gick ju liksom inte.

Tre killar och sju tjejer, Otis hade minst hår av alla, men var näst störst. En av de andra killarna föddes 4,2 stor - så där låg till och med Otis i lä, och då var han en lillebror till en som föddes ännu större, så mamman tyckte ju den nya killen var liten.

Andra träffen om är två veckor, dagen efter Otis två månaders koll, undrar lite över vad vi ska prata om de åtta gånger vi ska ses, som jag tror det var. Och Otis har passerat 6 kilo.

big guy

Otis är ju ”stor nu” så vi har varit på IKEA igen och köpt en stol till honom (ah, just ja, vi köpte ett runt köksbord till oss alla också). Han sitter ju sådär halvbra i den, men det är ju så mycket roligare tycker han när han får vara med och, det tycker ju vi med så det är klart han ska det.

Action bilder från det alldra första försöket...

Imorgon ska Otis och jag på föräldrarträff och se om vi kan hitta några polare bland de andra jämnåriga kidsen (å mammorna?).